Som treapeuten sa: "Och vem är det som mobbar dig nu?"
Det är jag själv...?
Varför blir det så? Att man börjar trycka ner sig själv?
Tankarna "jag duger inte till det här, jag är värdelös!"
"varför ska jag göra det här? jag klarar ändå inte av det"
Varför kommer det upp i skallen?
Som terapeuten sa: "Tycker du inte att du verkar ha lite för höga krav på dig själv?"
Kanske...?
Hur kommer det sig att man börjar ställa för höga krav på sig själv?
Men så har jag väl alltid varit? eller?
Jag vet inte, det är ju liksom min vardag.
Varför vill jag bli vuxen så tidigt?
Som terapeuten sa: "Men du är ju bara 19 år, du är ju fortfarande ung och har massor att lära?"
Varför räknar jag med att jag SKA kunna allt vad det innebär att vara vuxen?
Varför vågar jag inte misslyckas? Är det verkligen då man lär sig, när man gör fel?
Det finns liksom inte riktigt i min värld. Jag måste vara säker på att jag klarar saker innan jag ger mig in i dem. Om jag känner mig minsta osäker på det så ger jag oftast fan i det. För att jag inte vill misslyckas.
Och sen vet jag ju att jag tröttnar på att göra samma sak om igen efter ett tag.
Och då slutar jag. Det är då tankarna om jobb börjar komma upp.
Hur fan ska jag klara av ett jobb om jag tröttnar?
För när jag väl tröttnar så vill jag inte längre och då blir det oftast så att jag struntar i det.

Suck.
Orkar inte tänka längre asså..

Var på KBT idag. Det var intressant... Fick med mig lite papper hem som jag skulle fylla i tills nästa gång.
Innan KBT;n så gick jag och lämnade papper till soc och fikade en snabbis med Becka!
Och efter KBT;n så gick jag hem till Pia och hälsade på en sväng, för att buss jäveln inte åker förbi Kanalhuset vid fyra tiden. Så jag fick gott vänta. Men som sagt fick trevligt sällskap av Pia och även Martin som tur var!
Och när jag väl kom innan för dörrarna hos Pia så ringer de från ett jobb som jag har sökt och ville ha mig på arbetsintervju i morgon, självklart säger jag!
Så ska dit i morgon och hoppas att det kommer gå bra!

Och nu på kvällen så var jag på bio "hur många lingon finns det i världen". Fan vad bra den var! Det är såna filmer som gör att jag vill jobba med utvecklingsstörda! Så jävla härliga så det finns inte!!´
När jag blir vuxen ska jag jobba med dem!
Det är bestämt!

Vad duktig jag känner mig. Jag gick för en stund sen in på ett ställe där jag sökt jobb. Sa hej och pratade lite. Hoppas att de fick ett bra intryck av mig! Men han sa att han kollar igenom ansökningarna på torsdag och jag hoppas att det är mig de vill ha. Men men vet inte...

Nu tänker jag sova lite... är trött som satan. Sover inte bra om nätterna längre och det suger! Plus att jag märkt att jag börjat spänna käkarna som fan igen, liksom biter ihop hårt, även om dagarna. Går omkring med en svag och irriterande huvudvärk. Dags för bettskenan om nätterna igen? Oh yes.

Vet inte vad jag ska kalla det, men tänkte göra någon slags dikt-aktig grej utav lite låtar från Ulf Lundell. Det ska väl föreställa hur jag känner mig just nu.

Att älska det här livet det här livet som det är.
Det är det svåra, det svåraste här
Oro på morgonen, oro på kvällen
Den här rastlösheten har bara blivit värre på senare år.
Alla jag kände, allt jag kunde ta på glider undan.
Jag är rädd att dras in i mörkret för gott.
Jag väntar på mej själv därute nånstans
En främling, en vandrare, en gäst.
Det är bara jag som är ensam och bräcklig ikväll,
en idiot som vet så mycket bättre än det här.
Du måste vidare, det är självklart
Men jag älskade dig verkligen
Vad det nu kan va värt?
Du var det vackraste jag sett
och jag trodde på oss...

Det är månader sen vi hördes av nu.
Skulle jag ringa, skulle du säga att allt det där
det var längesen, så väldigt längesen Din tid går fortare.
Jag har det så långsamt här.
Du fann din egen guide till nöjena till slut.
Din egen flock, din egen spalt.
Var det när dom drev mig nerför gatan
med sparkar och slag som du bestämde dig?
Du bytte sida, det var allt?

Jag väntar inte på ett lyckligt slut,
Jag väntar på att den
här vreden i mitt blod
ska ebba ut.

Jag vet inte hur jag ska skriva. men jag känner att jag måste skriva...
Jag vet inte hur jag ska sätta ord på hur jag känner.
..Eller jo, nu kan jag det... Nu kom tårarna när jag väl tänkte efter..

Jag vill ha någon som älskar mig. Som Behandlar mig med kärlek och respekt. som tröstar mig när jag mår dåligt. Som kan åtminstånde låtsas förstå när jag mår dåligt. Som skrattar med mig när jag mår bra! någon som kan komma till mig och krama och pussa mig utan att jag måste be om det. Någon som älskar mig för den jag är. Någon som ser mig, som verkligen uppskattar mig. Någon som kan säga till mig hur vacker jag är utan någon anledning. Någon som kan ge mig närhet! Någon som vill ha min närhet, Som frågar mig att komma och lägga mig bredvid hur trångt det än är! Jag fick aldrig det... Varför kunde inte jag få det när alla andra får det? Det snurrar just nu i huvet på mig.. Och jag antar att jag bara tycker synd om mig själv... Men jag känner att jag bara var tvungen att skriva.

"Du satt under granen som en liten gök-unge. Kramade dina tummar och grät. Du hittade aldrig vad du önskat dig, bland alla dessa uppslitna paket."

Jag saknar dig.

"Jag längtar inte längre efter att ha dej här men jag saknar dej Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknar jag dej Jag önskar att jag aldrig hade träffat dej där Såna som vi vet nog inte vad kärlek är men jag saknar dej"

Men...what to do?

Igår var jag hem til familjen Svangren. Det var mysigt!
Färgade även håret igår. Lovade att lägga upp en bild men det blir inga bra bilder med mobilkameran. Den tar typ bort färgen... så jag skiter i det.
Idag ska jag hem till Linn! Det ska bli kul att umgås med henne lite grann känner jag :)

Var in till stan med Sandra idag. Hon skulle egentligen till KBT;n men hennes psykolog hörde av si precis när vi hade klivit av bussen och sa att han var sjuk.
Vilken tur att hon lyckades övertala mig att hänga med. Vi strosade omkring och jag hittade lite saker.
Jag tog blandannat hål i andra örat. så nu har jag äntligen hål i båda öronen... tog ju ett tag men. haha
hittade billiga trosor, leggins och rökelser :)
Det var mycket trevligt! Så nu sitter jag i mitt rum och drar i mig rökelsedoften. Det luktar så gudomligt gott!
Sen får man väl se vad som hittas på senare.

Kvällar är det värsta jag vet.
Då jag sitter själv och inte har något att göra.
Det är då alla tankar börjar... Tankar om allt och ingenting. Och då blir jag orolig och så får jag svårt att somna, hur trött jag än är.
Jag tänker på dig bland annat. Ibland tänker jag på hur illa du beter dig just nu och ibland tänker jag på hur mycket jag saknar dig.

Ja fy fan....
Det är tur att jag börjar på KBT snart så jag kan lära mig, mina tankar och lära mig handskas med skiten. dig bland annat...

Varför finns det inget som kan gå in i huvet och radera vissa minnen?
Det är verkligen en sån jag vill ha just nu! Leva på som vanligt, Vi två har aldrig hänt.
Varje gång jag ser något inlägg från dig så går det som en stöt genom mig. Som att hjärtat stoppas ett slag, och jag får fjärilar i magen. Fast det är onda fjärilar. Vet inte om det är det som bland annat kallas för ångest.
Och vad är grejjen med att skriva om hur bra allt är nu och hur glad du är. Du tror inte att det känns för mig eller? Du tror inte att jag tar på mig ännu mer skuld i detta när du sitter och skriver sånt? Det är så skönt att äntligen slippa mig, och att det är mitt fel att det blev som det blev. Jag trodde faktiskt att du var en sån som hade respekt för folk. Du som är så jävla duktig och så kallad vuxen. Men ack så fel jag hade. Du är respektlös.

Och sen att jag sitter här och skriver om dig skiter jag faktiskt i. För DIG har jag ingen respekt för längre.

Jag vet att "det man inte dör av gör en starkare" men man vill inte gå igenom det jobbiga. Jag vill inte göra det i alla fall.
Jag hatar livets motgångar... Jag hatar livet(ibland)
Jag vet att det är folk som har det värre än mig. Men nu känns det som att jag har haft för mycket motgångar. Det känns liksom inte som att jag är värd ett lyckligt liv? vad har jag gjort för fel i mitt förra liv för att få leva såhär just nu?

Det var sista gången jag betalar med kort på bussen. Jag åkte buss den 17:de. Och tyckte till och med att det var konstigt att de inte hade dragit pengarna från kortet när jag kollade senare på dagen hur mycket pengar jag hade kvar.
Men Idag drog de pengarna? fyra dagar efter... varför?
Det stod inte ens "reservation för kortköp" när jag loggade in på internet banken?
nice tänkte jag, jag har åkt gratis buss fram och tillbaka från V-ås.
tänk om jag hade pengar som räckte precis för att åka fram och tillbaka till stan? och märker sen att de inte har dragit pengarna, och handlar upp dem på något annat? vad gör de då?
puckon!