Japp. Det börjar komma tillbaka nu. Har verkligen saknat det................
Har verkligen saknat den där känslan då man känner sig så jävla liten och obetydlig i den stora vida världen.
Fast det är väl i stort sett alla om man ska tänka över hela världen.
Fast nu känns det verkligen att det är så.
Och jag har verkligen saknat att hata att vara jag
och att känna att mitt liv är så ovärt.
Och så har jag självklart saknat tårarna och irritationerna, ångesten!
Älskar depressioner!
Toppen grejer det där :)
-
Och jag vet att allting ovan inte är riktigt sant!
Men fan vad allt känns så jävla värdelöst.
Och hur fan kommer det gå med skolan detta år då?
"men det gäller bara att du försöker", mhm....men var är orken till att försöka då?
Nej orkar inte tänka på skolan nu.
Får jag gå i ide tills våren kommer igen och sommaren börjar om?
-
Jag har gått upp två jävla kilo under björnö-veckan.
Det fula är att ingen annan ser det - hoppas jag i alla fall, men jag både känner och ser.
Och ändå sitter jag här och smäller i mig Noblesse!
Jag vill inte ens ha men jag äter ändå - Bra Alex!
Vadå tröstäta?
Och då tänker typ min mamma, och kanske några andra.
"Två kilo? du är ju så smal ändå! du kan gott lägga på dig lite"
Men skulle ni vilja gå upp TVÅ kilo på EN vecka?
Nej, ta en till Noblesse och håll käften!

