Vad har jag gjort för att förtjäna dig? Eller luras livet bara med mig denna gång också? Fast denna gång känns så mycket mer annorlunda och så mycket bättre!

Jag har någon som bryr sig om mig, någon som tänker på mig! Som kan planera in en mys-kväll med tända ljus och massage. Som VILL att det ska vara romantiskt, som VILL ta hand om mig.

Jag har någon som verkar stå ut med mina psykutbrott (än så länge)som jag kan få ibland. Som säger att den kommer stötta mig. Som vet att man ska krama istället för att skrika.

Det är för bra för att vara sant. Eller? För äntligen lever jag den där drömmen om att vara upp över öronen kär och ha de där fjärilarna i magen. Jag känner mig trygg!

Det är den mest underbara känslan som någonsin finns!

Vad är haken?

Livet är haken, livet är så jävla orättvist.

Men hur det än nu är, så känner jag att han har en så stor del av mitt liv. Han är någon som jag vill ska ha en stor plats i mitt liv. Han är den jag vill göra allt för!

Vandra hand i hand genom med och motgångar. Jag vill klara allt!

Och jag skiter i vad andra säger. För detta är inte ALLS som något förut. Jag umgås med vänner, jag har tid för annat! Sen om andra tycker annat så kan de ju gå och gömma sig någonstans.

Jag är dock fortfarande rädd att det ska sluta som förut. Vad händer när JAG blir för mycket, både för mig själv och för honom? Håller han fortfarande vad han lovat då? Kommer han orka?Det kan endast tiden utvisa. Vi lägger undan de frågorna ett tag, och njuter av nuet!

PÅ LÖRDAG!!

<3

"Jag älskar dig super duper mycket. Du är så jävla vacker!"

Tänk att ord kan betyda så mycket?

Att det kan få en att le som ett fån.

Underbarare människa får man leta efter!

Har man tråkigt så har man.

Ett bra tidsfördriv är att redigera bilder på sig själv! haha

Jag hatar:

Jag känner mig irriterad idag.

Minsta lilla, och då menar jag verkligen minsta lilla.

Får mig att bli arg!

Det är så mycket jag hatar idag!

-Hatar Busschaufförer som kör som idioter fast de vet att det är snorhalt ute.

-Hatar bråkiga 10-åringar som tror att de kan göra vad fan de vill.

-Hatar folk som sitter och skriker och fjantar runt på bussen.

-Hatar när föräldrar skämmer bort sina ungar.

-Hatar att mitt nagellack på naglarna håller på att gå bort.

-Hatar att önska något som inte kommer hända.

-Hatar föräldrar som tvingar sina barn göra saker som de själva alltid ville göra när de var barn, men som de aldrig fick göra.

-Hatar saker som tar för lång tid.

-Hatar att jag inte har något tålamod.

-Hatar offentliga toaletter. (Mest för att det är äckligt.)

-Hatar stunden då jag tvättat händerna efter toabesöket på en offentlig toalett, men måste ta i handtaget för att få upp dörren.

-Hatar människor som velar fram och tillbaka, fast de vet vad som är bäst och inte.

-Hatar föräldrar som inte har koll på sina barn.

-Hatar Ungdomsmottagningar.

-Hatar att folk antagligen skulle ringa psyk om jag plötsligt skulle börja dansa och sjunga på offentlig plats, för att jag fått ett lyckorus.

-Hatar folk som stirrar.

-Hatar när jag har ett sår i munnen.

-Hatar när jag inte kan sluta pilla på såret i munnen med tungan.

-Hatar äckliga män som kollar "suget" på mig.

-Hatar att jag är så arg.

Men det jag hatar mest av allt idag är folk som inte:

Förstår!

Det fick fan bägaren att rinna över.

Ska det vara så svårt att göra det egentligen?

Snälla förstå mig bara.

Det är viktigt med preventiv medel! Ah kan ju vara bra om man får det utskrivet efter att man varit på besök också? :):):):):):):):):):):):) IDIOT JÄVLAR!

Jag är arg. Ungdomsmottagningen i hallstahammar kan ta sig i röven!

Var dit igår och fixade p-plåster. Gick sedan till apoteket efter för att hämta ut dem.

"Nej du har inget recept på p-plåster"

Nehepp tänker jag, då kan jag ju komma tillbaka i morgon istället för då lär de ju ha hunnit sätta in receptet.

Var till apoteket i morse igen. Nej inga p-plåster.

Ringer sedan till UM.

"lämna namn och telefonnummer så ringer vi upp!"

berättar om p-plåster osv frågar vad som hänt och lämnar namn och telefon nummer... Ringer de? NEJ!

Tänk om inte jag hade haft mina mini-piller då?

Ungdomsmottagningen är så smidig.

I helvete heller!!

Om de nu har satt in receptet kan de FAN ringa och be om ursäkt för att det har blivit fel!

Ska jag behöva sitta och ringa till apoteket varje dag för att få veta när mina p-plåster kommit?

Älskar att det inte går att få tag i folk när det är DE jävla idioterna som har strulat till det.

Hur fan kan man ens ha ett lämna-namn-och-nummer-så-ringer-vi-upp system när de inte ens återkommer? Någon kommer få sig en rejäl jävla utskällning när de väl ringer!

Bra jobbat UM!

Kattfan sätter i klorna i benen på mig i hopp om att få smaka kexchoklad.

Men det får han inte! haha

Det blir tvångsgos istället!

Långa nätter.

De här sömnlösa nätterna driver mig till vansinne.

De är jobbiga. Det är alltid kvällarna som är värst.

Jag vet inte varför. Men så är det.

... Åt helvete jobbiga!

Den här hjärtklappningen som också kommer gör ju inte saken bättre.

Jag har sån oreda på mig själv. Jag vet att jag måste fixas. Rustas upp. Men jag vet inte vart jag ska börja. Jo det vet jag egentligen, men jag måste ta tag i det. Jag känner mig osäker. Är det detta jag ska lägger ner energi på nu eller är det det andra?

Det är så mycket som jag måste göra och allt krockar i huvudet på mig. Så jag vet inte vart jag ska börja eller ta vägen. Känns som att alla andra fixar allt så bra, förutom jag. Men så känner väl de flesta kan jag tänka mig.

Kortslutning.

Jag sa till mig själv att mitt 2012 skulle bli ett bra år. Just nu känns det bara meningslöst att ens hoppas på det. Jag har inte haft något riktigt bra år sen 2008. Hur fan har jag orkat? Hur fan kan jag fortsätta orka?

Är tydligen starkare än vad jag själv tror. Det låter ju bra.

Inte för att jag kommer få in det i min hjärna.

Men det låter ju bra i alla fall.

I morgon ringer jag och får något gjort.

Klockan är nu 03.55 Over and out!

Jag blir galen. Det har inte gått många dagar sen jag kom hem från Halmstad.

Men jag saknar s ö n d e r mig!

Jag hatar att sitta och vänta såhär. Jag hatar att inte veta när, var och hur!

Jag tycker att du skulle varit här igår redan. Eller helst för några veckor sen.

Men jag vet att det inte är mycket han kan göra för tillfället. Och jag HATAR det.

Kan inte det där satans jobbet bara ringa till honom och säga "Hej du har fått jobbet! Du börjar då."

Orka att Chefen är på semester också. Jävla cp!

Det har nyss varit jul, vad fan ska han med semester till nu?

Jag bara väntar... Spelar ingen roll vad jag gör. Väntan sitter i huvudet på mig hela tiden! Rastlösheten. Fy fan.

Om han inte får jobbet, så tar det längre tid innan han kommer hit. Men då tänker jag fan åka dit och bo där. Och sen när jag väl åker hem så har jag honom med mig.

(och nej han har ingen talan om detta!)

Haha orka att jag blir uppspelt över mitt inlägg... Vet dock inte om det är irritation, eller någon slags besvikelse över att han inte är här än. Kan nog vara lite av båda. Hjärtklappning får jag i alla fall.

Girl talk.

asså jag känner mig så jävla dum.

Att någon som knappt känner mig kommer på det innan mig...

Att jag inte ens har tänkt på det under dessa år.

Minipiller kan vara = depression...

Har läst lite om just mina minipiller och det är många som blir deprimerade när de äter dem.

Så jag antar att det är på grund av dem som jag mår dåligt också. Och om jag tänker efter noga så har jag för mig att jag precis hade börjat med dem när jag började må dåligt.

Sååå. jag ska nog boka in mig på ungdomsmottagningen haha.

Hoppas att det är på grund av dem som jag mår som jag gör, så man vet vad problemet är.

Tror jag tänker testa p-plåster istället. Verkar mycket bättre, och inte så jobbigt!

En mycket bra fördel är att det är ovanligare med biverkningar eftersom att hormondosen är låg och jämnare än vid tex p-piller. Det tycker jag låter mycket bra!

Jag ville inte åka hem idag!

Det var jobbigt att säga hej då igen...

Det har blivit för mycket hej då nu känner jag.

Även fast jag vet att han snart kommer upp hit så var det jobbigt.

Jag tror han märkte det på mig.

"Få se ett litet leende nu då!"

Jag ville slita med mig honom på tåget hem.

Jag saknar honom redan.

De här dagarna har varit så jävla värdefulla!

vi har typ inte gjort ett skit, men att bara fått vara med honom har betytt allt!

Nu hoppas jag bara att det går snabbt tills han är här!

Hej hej!

Har egentligen inget vettigt att skriva... Som om jag någonsin haft det?

Så jag läggar upp en bild istället! Ingen smyg bild som i förra inlägget dock.

Men denna funkar lika bra! haha

Dessa dagar.

Känner mig hemma, trygg!

Jag älskar honom och det vet han om nu. Han säger samma sak till mig.

Det känns också, jag känner mig fan älskad!

Och jag älskar det.

Han sover. Jag myser.

Jag är glad, och lycklig!

Timmarna på tåget var pinande långsamma.

Men när jag väl kom fram, och jag såg honom... Jag kunde inte sluta le!

Sen den där kramen och långa pussar.

Såna där jagharsaknatdig-pussar som man ser i filmer.

Som jag har längtat efter att få se honom. Och få ta på honom. Känna att han är på riktigt.

Har saknat att få skratta med honom, hans cp saker han får för sig.

Som bara han kan göra haha.

Fan vilket jävla misstag jag gjorde!

Men nu har jag dig igen, nu släpper jag inte taget!

hehehe <3

Jag vill inte åka hem på söndag...

Snart drar jag iväg på mitt lilla äventyr! eller...det är ju några timmar kvar.
Men i alla fall.
Tre timmar har jag sovit inatt... ska snart iväg till läkaren, får se om de har någon lösning på mitt mående. De får ju gärna göra något åt sömnen också, skulle ju inte göra mig någonting!
Typ ge mig en stor jävla gummiklubba som någon slår i huvudet på mig när det är dags att sova.
Jag är jätte trött.
Jag vet att större delen av tågresan kommer jag spendera sovandes!
Eller så kommer det bli helt motsatt, jag kommer vara så ivrig på att komma fram så jag inte kan sova. Och blir jätte trött när jag väl kommer fram.

jaja, det återstår väl att se.

Nu måste jag Kila iväg till doktorn!

hörs!

I could die right now. I'm just... happy.

Har en lycklig känsla i mig! Lite som ett barn på julaftonsmorgonen, fast ännu starkare. Så att jag skulle kunna gråta känner jag!
Jag längtar så otroligt mycket just nu! Känner mig lycklig för att jag får träffa honom. Krama sönder honom är ju det första jag kommer göra!
Jag vet egentligen inte vad jag ska säga mer.
Just nu är jag bara glad!

Jag längtar!

"Alex mår du bra?"
"jadå jag mår bra."
"Helt säkert??"
Sen samma fråga om och om igen. Som om du ville få ur mig något.
Nej jag mår inte bra! Jag mår åt helvete men jag orkar inte tänka på det just nu.
Jag vill inte sitta här och gråta ögonen ur mig inför folk när man har trevligt, som någon jävla attention whore.
"BUHU, det är synd om mig, jag hatar mitt liv, jag känner mig så ensam....blablabla."

Men jag vet att du bara menar väl!

Och anledningen till att jag är så arg på facebook är att, jag är arg! Jag är bitter som person. Men mest just nu på min situation.

Men men det är bara att hålla ut! doktorn på tisdag....

Gissa vart jag ska på tisdag?
Först till doktorn Men sen....
HALMSTAD!!
Fattar ni hur glad jag är eller? Äntligen får jag träffa honom igen!
Och snart kommer han tillbaka hit!
Då ska jag hålla i som aldrig förr!

<3

Here we go again...

Kärring jävel, Vad fan vet du om hur jag mår? Och hur jag behöver hantera mitt mående?
Sitter och daltar med mig som om det är första gången jag har en motgång i livet!
"Alla mår ju dåligt någon gång i livet, det hör ju till!"
Det vet väl för fan jag med! Men det ÄR inte första gången jag mår såhär.
I själva verket är det så att det hållit på till och från i flera år!
Jag vet väl själv när jag behöver hjälp eller inte? När jag känner att det är något som är väldigt fel?

"Det är viktigt att du sover ordentligt!"
mm...För det är ju jätte enkelt att göra det när man inte kan somna!!!!!!

Hon sitter och babblar fast jag sitter och gråter i telefonen för att det faktiskt är jobbigt att prata om det! Jag bara sitter och väntar på att få lägga på...
"Har du gått på medicin förut? Det är ju inte bra med tabletter."
Okej, Tack för att du får mig att känna mig ännu sämre för att jag faktiskt MÅTT DÅLIGT FÖRUT! Och för att jag ber om hjälp IGEN.
För jag skäms ju inte redan för att ringa och berätta om hur jag mår IGEN.
Jag skiter väl för fan i om jag får tabletter eller inte. Jag vill bara ha hjälp så att detta försvinner, så att jag kan få må bra!

Idiot jävel!