Jag skiter i om jag bara låter deppig i mina inlägg! Det är så här jag mår och känner just nu. Och det enda sättet att kunna få ut alla tankar är om jag får sitta i lugn och ro och skriva av mig!

Jag har så ont inuti mig. Jag går och bär på en tung jävla kloss som någon spänt fast över bröstet på mig. Jag försöker att ge upp den känslan och gå ut med mina vänner och ha roligt! Men jag kan inte. Hela tiden tänker jag, hela tiden har jag ångest. Jag gråter till och från fortfarande!
Jag har lut att stanna inne hela dagarna tills allt är över.
Jag vill somna, sova en längre tid för att sen vakna och må bättre. Inte komma ihåg någonting.
Det är nu jag önskar att det fanns folk som tog bort minnen. Som i filmen "eternal sunshine of the spotless mind".


Jag försöker hela tiden just nu men du verkar inte alls intresserad. Du har i alla fall inte visat ett enda litet tecken på att du verkar intresserad. det enda jag får som svar är "jag vet inte".."kanske"..."vi får se"..."jag ska ut på krogen" Det var ju för fan din ide det här. Jag är så jävla trött på det här nu så jag skiter i dig nu! (fast jag vet att jag inte kommer att klara att hålla det)
Men du verkar inte fatta att det gör ONT. Jag saknar dig och ONT som fan gör det!

Folk säger att det blir bättre... jag vet faktiskt inte om det blir det. Jag vågar inte tro på det!