De här sömnlösa nätterna driver mig till vansinne.
De är jobbiga. Det är alltid kvällarna som är värst.
Jag vet inte varför. Men så är det.
... Åt helvete jobbiga!
Den här hjärtklappningen som också kommer gör ju inte saken bättre.
Jag har sån oreda på mig själv. Jag vet att jag måste fixas. Rustas upp. Men jag vet inte vart jag ska börja. Jo det vet jag egentligen, men jag måste ta tag i det. Jag känner mig osäker. Är det detta jag ska lägger ner energi på nu eller är det det andra?
Det är så mycket som jag måste göra och allt krockar i huvudet på mig. Så jag vet inte vart jag ska börja eller ta vägen. Känns som att alla andra fixar allt så bra, förutom jag. Men så känner väl de flesta kan jag tänka mig.
Kortslutning.
Jag sa till mig själv att mitt 2012 skulle bli ett bra år. Just nu känns det bara meningslöst att ens hoppas på det. Jag har inte haft något riktigt bra år sen 2008. Hur fan har jag orkat? Hur fan kan jag fortsätta orka?
Är tydligen starkare än vad jag själv tror. Det låter ju bra.
Inte för att jag kommer få in det i min hjärna.
Men det låter ju bra i alla fall.
I morgon ringer jag och får något gjort.
Klockan är nu 03.55 Over and out!
