Jag blir galen. Det har inte gått många dagar sen jag kom hem från Halmstad.

Men jag saknar s ö n d e r mig!

Jag hatar att sitta och vänta såhär. Jag hatar att inte veta när, var och hur!

Jag tycker att du skulle varit här igår redan. Eller helst för några veckor sen.

Men jag vet att det inte är mycket han kan göra för tillfället. Och jag HATAR det.

Kan inte det där satans jobbet bara ringa till honom och säga "Hej du har fått jobbet! Du börjar då."

Orka att Chefen är på semester också. Jävla cp!

Det har nyss varit jul, vad fan ska han med semester till nu?

Jag bara väntar... Spelar ingen roll vad jag gör. Väntan sitter i huvudet på mig hela tiden! Rastlösheten. Fy fan.

Om han inte får jobbet, så tar det längre tid innan han kommer hit. Men då tänker jag fan åka dit och bo där. Och sen när jag väl åker hem så har jag honom med mig.

(och nej han har ingen talan om detta!)

Haha orka att jag blir uppspelt över mitt inlägg... Vet dock inte om det är irritation, eller någon slags besvikelse över att han inte är här än. Kan nog vara lite av båda. Hjärtklappning får jag i alla fall.

Girl talk.

asså jag känner mig så jävla dum.

Att någon som knappt känner mig kommer på det innan mig...

Att jag inte ens har tänkt på det under dessa år.

Minipiller kan vara = depression...

Har läst lite om just mina minipiller och det är många som blir deprimerade när de äter dem.

Så jag antar att det är på grund av dem som jag mår dåligt också. Och om jag tänker efter noga så har jag för mig att jag precis hade börjat med dem när jag började må dåligt.

Sååå. jag ska nog boka in mig på ungdomsmottagningen haha.

Hoppas att det är på grund av dem som jag mår som jag gör, så man vet vad problemet är.

Tror jag tänker testa p-plåster istället. Verkar mycket bättre, och inte så jobbigt!

En mycket bra fördel är att det är ovanligare med biverkningar eftersom att hormondosen är låg och jämnare än vid tex p-piller. Det tycker jag låter mycket bra!