Hur kan man gråta så mycket?
Minsta lilla grej får mig att gråta nu.
Kan även vara att jag verkligen gråter även fast ingenting har hänt.
-
I lördags kväll var vi på fest.
Men det var ganska värdelöst att vara där eftersom att ingen av mig, Kim eller Ida hade något att dricka, plus att jag inte alls var på humör för att sitta och vara trevlig och munter. Så jag och Kim gick hem innan Ida. Så påvägen hem så märkte Kim att jag var nere, så han frågade flera gånger vad det var men jag hade bestämt mig för att inte börja gråta. Men efter ett tag så blev det för mycket och jag bröt ihop...Stog på gatan och grät på Kim. Sen vid elva kom Jonas och Sara och skjutsade oss till kolbäck för att jag ville hem.
Sen på söndag morgon.
stog och plockade fram frukost. Och pappa skulle vara lite skämtsam och puttade till mig lite lätt när jag skulle fram till kylskåpet. Jag började skälla och slå på honom, tog sedan fram grejerna ur kylskåpet. Och gick sedan upp på mitt rum och grät... Kom ner igen när det kändes lite bättre, kände att mamma tittade på mig och sen sa hon "blev du ledsen?" så jag började gråta igen....
Och så idag.
Skulle till hallsta för att göra ett litet besök hos tandläkaren, men kunde inte rubba låset på ytterdörren. Ringde till mamma och sa att det inte funkade, kunde inte ens ta källarvägen. Hon sa att jag skulle ringa till Johannes och säga att han skulle komma och öppna utifrån...Men nej, han är för lat för det. Så jag började gråta igen...och ringde sedan och bokade en annan tid....
-
Det värsta är att man får så satans ont i huvet av att gråta.
