Tänk er att någon trycker en kudde över ansiktet på er. Ungefär så känns det. Det är jätte frustrerande och jobbigt. Jag försöker ta djupa andetag men det hjälper inte...
Jag känner mig ganska tom och lugn just nu, men det är bara för att jag har simmat i 45 minuter. Jag är trött. Jag funderar på att gå och sova, men då kommer jag inte kunna sova inatt. För jag tippar på att jag i alla fall kommer sova i en två timmar minst... Jag sover väldigt mycket... minst 11 timmar per natt. Men känner mig aldrig utvilad, inte ens när jag sover som normalt folk gör, 8 timmar. Kan aldrig slappna av, oron finns alltid där. Över allt och ingenting, är bara rädd. Tänk om någon skulle köra på mig nu när jag går över övergångsstället, även fast det är rött för bilisterna? Tänk om karl'n skulle köra av vägen när han åker hem från jobbet?
Det är inte så att jag går runt och är paranoid och stirrar runt omkring mig med grymt stora ögon... Men rädslan har bara kommit och jag vet inte varifrån.
Men jag är en jävel på att gömma den. Jag går omkring, ler i skolan och är trevlig. Så som man ska bete sig.
Lagar mat åt karl'n när han kommer hem och frågar hur hans dag har varit. Nu för tillfället när jag skriver detta känns det som om jag vore en robot. Men det är bara för att jag mår såhär just nu. Annars är det inga större fel. Förutom hjärtklappningen, och rädslan... som även kan komma när jag mår bra. Fast då är de känslorna inte lika starka och då ligger det ingen större fokus på dem som det gör nu.
Jag måste duscha, jag luktar badhus. Jag måste läsa också... en jävla massa sidor. Ska vara på sida 109 i morgon och jag är på 75. En ipren ska jag också ta. Hejpa.
