Jag vet inte hur jag ska skriva. men jag känner att jag måste skriva...
Jag vet inte hur jag ska sätta ord på hur jag känner.
..Eller jo, nu kan jag det... Nu kom tårarna när jag väl tänkte efter..

Jag vill ha någon som älskar mig. Som Behandlar mig med kärlek och respekt. som tröstar mig när jag mår dåligt. Som kan åtminstånde låtsas förstå när jag mår dåligt. Som skrattar med mig när jag mår bra! någon som kan komma till mig och krama och pussa mig utan att jag måste be om det. Någon som älskar mig för den jag är. Någon som ser mig, som verkligen uppskattar mig. Någon som kan säga till mig hur vacker jag är utan någon anledning. Någon som kan ge mig närhet! Någon som vill ha min närhet, Som frågar mig att komma och lägga mig bredvid hur trångt det än är! Jag fick aldrig det... Varför kunde inte jag få det när alla andra får det? Det snurrar just nu i huvet på mig.. Och jag antar att jag bara tycker synd om mig själv... Men jag känner att jag bara var tvungen att skriva.

"Du satt under granen som en liten gök-unge. Kramade dina tummar och grät. Du hittade aldrig vad du önskat dig, bland alla dessa uppslitna paket."