Praktiken börjar igen på Fredag. Men nu ska jag bara gå halva dagar tills jag känner att jag får kontroll över depressionen.

Men jag är absolut inte peppad alls för att börja. Just nu känns det bara jobbigt eftersom att det är ett jävla projekt att endast gå upp ur sängen på morgonen - även om jag inte ska göra något speciellt den dagen. Och det känns även som att jag inte kommer att klara av att vara där alla dagar. Jag kommer att misslyckas ännu en gång. Och denna gång känns det lite läskigt att träffa människor hela dagarna, och den där stressen när flera människor kommer in på en gång. Det värsta är ju när de beställer mat...hatar det! Jag kommer att bryta ihop. Bra Alex tänk positivt...

Men jag har absolut inget emot de som jobbar där! Alla är så söta och snälla. Och det är så skönt att ha en arbetsgivare som säger "Neeej då, det kommer gå bra." när man säger " jag kommer tappa det här" eller "Jag kommer göra fel"

Så jag är hel nöjd med personalen. Och även den andra lilla praktikanten som är så söt och gullig!

Men men vi får väl se vad som händer och sker helt enkelt.

Oj!

Vi firade min kära far i helgen. Fick god mat och grejjer... Fick träffa farmor och farfar också!

Dagen innan hade vi varit in till stan och köpte present och lite nya kläder. Och alkohol. Det skulle vi aldrig ha gjort.

För av någon anledning så hällde jag verkligen i mig vin. Så bråttom med att dricka har jag aldrig haft. Kim drack två glas sen ville han inte ha nå mer för han skulle upp och jobba dagen efter. Så jag ringde efter Becka och sa åt henne att komma och dricka med mig, mamma, pappa, mange och Bettan. (kim hade gått hem) Och det gjorde hon.

Vi hade jätte trevligt. Sen skulle Mange och Bettan helt plötsligt gå hem. Och efter det sitter jag helt plötsligt och stört Bölar. Efter att ha hämtat mig så ska vi gå hem. Becka har tydligen ett helt glas med vin kvar, så hon klunkar i sig skiten.

Jag har ingen aning om hur fan jag fick på mig mina ytterkläder, men helt plötsligt så går jag med en kasse i handen och sen försvinner mina ben under mig. Och där ligger jag på marken och krälar och asgarvar! Försöker resa på mig men har ingen ork alls till att kunna ställa mig upp så lägger mig ner igen. Becka försökte tydligen hjälpa mig men hon drog på arslet hon med. Men jag kom väl upp på något vänster. Sen helt plötsligt ligger jag i sängen och skakar och typ hyperventilerar!

Fick även höra att när vi skulle upp i trapphuset så gjorde jag en fin kullerbytta jag i trappen. Och att jag spydde som en gris när vi kom upp, och att jag sitter och spottar i sängen?? Det har jag dock inget minne av.

Så Kim var ju lagom glad på mig när jag väl kom hem. he-he.

Dagen efter ser jag att jag har haft sönder min Jacka. ingen aning om hur det gick till....

Så alkohol är lite tveksamt numera.

Nu börjar jag komma in i det där igen.

"Jag har bara ätit två mackor och en chokladkaka idag. Vad bra!"

Jag är inte alls hungrig om dagarna. Om jag vaknar vid tio kan det första jag äter vara vid 18 på kvällen. Men som sagt jag trycker i mig, även fast jag mår illa.

Igår höll jag ärligt talat på att spy. Jag vet att jag inte klarar av att äta mycket. Ändå tog jag två portioner Tacos hos mamma. Efter maten satt jag bara och stirrade rakt fram och kände hur allt höll på att åka upp. Men jag klarade mig. Har faktiskt inte kräkts en enda gång fastän jag mår som jag gör efter att ha ätit något. Och det är väl bra?! Fast det har varit bra nära!

Idag tvättade jag lite mer. Sen gick jag hem och städade. halv åtta på en vardags kväll. Hej jag heter Alexandra och jag har ingen respekt för mina grannar! Jag dammsög och gjorde rent toaletten. Det behövdes!

Nu är jag trött som fan. Ska ta en cigarett på det här.

Var till läkaren idag. Fick medicin mot depression.

Jag har verkligen världens bästa läkare!

Kommer ihåg första gången jag såg honom blev jag livrädd för att han var mörk. (fördoms full??)

Men när jag väl började prata med honom så var han jätte bra! För han bryr sig verkligen, ställer frågor som kanske inte alls har med själva "sjukdomen" (som man egentligen är där för) att göra. Han verkar intresserad! Och det tycker jag är jätte bra egenskap om man ska trivas bra hos sin läkare! Sen pratar han bra svenska också. Har hört många gånger att folk fått utländska läkare men inte förstått vad de säger. Det är lite synd att det är riktigt bra läkare som ger bästa möjliga vård, som inte kan prata så att folk förstår. Det är tråkigt. För då vill oftast folk byta läkare, och då kanske de går miste om en skit bra läkare som kanske hade gjort på ett annat mycket bättre sätt för att försöka bota en...That's a shame!

Efter läkarbesöket mötte jag upp mamma vid bussen och åkte till hallsta för att hämta ut medicinen. Sen fikade vi, jag köpte även hårfärg som jag har i håret nu. Hoppas det blir rött denna gång! Men jag glömde självklart att ta tid....Men det ska väl sköljas ur snart tror jag. Vad är det värsta som kan hända liksom? hah.

De där drömmarna.

De här tankarna.

Jag vill bara slita av mig håret och dunka huvudet så hårt som möjligt mot något.

Jag och Sandra har en liten förälskelse i Salem al fakir.

S: Vad var det för låt?

A: en cover

S: aaaa braaa

A: jaa

S: Och såååå fin!! Karl!

A: jaaaa!!

S: Hehe. ska vi dejta honom? Men... såg att han har en kvinna.

A: WHAT? har han? den jäveln. vad är det fören brud?

S: nån han vart vän med länge innan tror ja. läste i maritas skvaller blaska

nån vanlig tjej

A: Fy fan!

S: mmm

och... ja är visst gift

och du är sambo

skumt

A: När hände det liksom...??

S: ingen aaaning

Jag har ingen matlust. Jag mår illa av allt jag äter, men tycker i mig det för att få i mig någonting.

hängde med Jenny en sväng idag. Vi gick till Hemköp och skulle handla lite. Denna gång kunde jag stå vid chipsen utan att känna mig äcklig, köpte till och med en påse "pommes pinnes" . Det går tydligen lättare när man har någon med sig.

Men illamåendet kom när jag käkat. Käkade till och med en köttbit hemma hos mamma idag.

Och nu smyger sig illamåendet fram när jag tänker på det....

Men jag är glad att det finns ramlösa kaktus! Och Risenta! Annars vet jag inte vad jag skulle göra.

Och efter att jag skrev gårdagens inlägg kom min man hem med McDonalds mat åt oss.

Det första jag säger när jag får syn på påsen är "skojar du med mig?"

Men det kändes så taskigt att säga nej när han bara kommer hem med mat för att vara snäll liksom.

Så jag åt, tittade dock lite äcklat på hamburgaren först.

Tog nästan en 15-20 min innan jag hade ätit upp den där hamburgaren. Som jag annars hade tryckt i mig på säkert 5-10 min.

Fy fan vilken gris jag är egentligen! Usch.

Men denna gång verkar det lite annorlunda än förra gången. Sist så ville jag inte äta. Nu försöker jag i alla fall. Det är väl bra.

Är så trött. Varit trött hela dagen men har lyckats hålla mig vaken. Goodie!

Irriterad har jag också varit.

Jag skämdes när jag var och handlade också. Utan att ha en anledning att skämmas. Jag skulle handla schampo. Sen gick jag till chips avdelningen.

Och jag kände mig sååå äcklig för att jag stod där. Och jag tyckte att jag kände alla kolla på mig som om jag vore en fet jävla kossa som bara måste ha något att tugga på. Började må lite illa, Så aptiten försvann och jag köpte en ramlösa och Risenta- sesamkakor istället. Men ångesten kom när jag gick därifrån.

Har ringt till läkaren idag, ska dit på måndag. Min depression är på väg tillbaka.

Jävla grannar!

I några dagar har jag blivit väckt av de nyinflyttades barn. Antingen står de och skriker som fan (inne i lägenheten, fast det låter nästan som att de skulle stå precis utanför våran dörr.) eller så står de ute i trapphuset och tjoar. Även när mamman är med, och hon säger inte åt dem. visst man behöver väl inte bli arg för det, men man kan för fan säga åt ungjävlarna att dämpa sig lite?

Då är det nästan så man vill att Theo ska stå och gläfsa vid dörren.

Sen springer karln upp och ner för trapporna var och varannan kväll. Det enda man hör om kvällarna är det där förbannade dunset i trappen. Då undrar man om de inte har några vänner som kan hjälpa dem att flytta?

Det var ändå ungefär två veckor sen de flyttade in och han springer upp och ner som en skållad ekorre fortfarande? Whats the deal?

Igår drog du upp mig. Det var så skönt att komma iväg och göra något annat än att bara sitta rakt upp och ner. Även om du spöade mig i bowling, men det var det värt!

Räddaren i nöden är vad du är! <3