Jävla grannar!

I några dagar har jag blivit väckt av de nyinflyttades barn. Antingen står de och skriker som fan (inne i lägenheten, fast det låter nästan som att de skulle stå precis utanför våran dörr.) eller så står de ute i trapphuset och tjoar. Även när mamman är med, och hon säger inte åt dem. visst man behöver väl inte bli arg för det, men man kan för fan säga åt ungjävlarna att dämpa sig lite?

Då är det nästan så man vill att Theo ska stå och gläfsa vid dörren.

Sen springer karln upp och ner för trapporna var och varannan kväll. Det enda man hör om kvällarna är det där förbannade dunset i trappen. Då undrar man om de inte har några vänner som kan hjälpa dem att flytta?

Det var ändå ungefär två veckor sen de flyttade in och han springer upp och ner som en skållad ekorre fortfarande? Whats the deal?