Panik.

Fick en sån fruktansvärd panikattack igår kväll när vi skulle sova. Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra. Skulle jag spy, skära eller kanske bara dra därifrån? Jag hade verkligen en sån känsla, att göra mig av med allt, katterna, karln, säga upp mig från jobbet, mitt liv... bara bort med ALLT! Även fast jag inte vill erkänna det egentligen så var det så jag tänkte, och jag blev rädd för mig själv. Kunde inte ligga stilla i allla fall, trots att jag kände mig helt apatisk. Så jag gick upp och letade efter mina tabletter efter att ha legat ett tag och gråtit och haft frossa. Kunde inte hitta dem på en liten stund och kände då att allt blev värre. "Nu kommer jag vara så här för alltid!!!" Efter att ha letat efter dem en stund till så hittade jag dem. Så jag satte mig i sängen och väntade, känslan går upp och ner hela tiden. Plötsligt blir det värre, plötsligt blir det lugnare, frossa, värre tankar igen "det går aldrig över", lugnar sig. Upp och ner hela tiden. Och jag tror inte jag har något uppfattning om tiden men det känns som att det håller på i minst 30 minuter innan jag lyckas somna. Idag är jag trött... mådde bättre i morse men nu är jag deppig. Väntar på att åka och jobba... kvällspass med kvällsplock, hyllorna måste fyllas till julhelgen så jag jobbar 17- 22 ikväll.