Varför kan inte folk förstå att jag inte tänker göra något som får mig att må dåligt. Att jag har vissa saker som är viktigare, som jag behöver prioritera före andra saker? Jag tänker inte lägga ner min själ på något som får mig att må dåligt och bli stressad mer än vad jag behöver. Inte för andras skull. För andras skull har jag jobbat hela terminen känns det som, men jag har inte fått något för det. Så nu är det fan nog! När människor runt omkring mig håller med mig så måste väl det ändå betyda något? Måste jag stå och totalt tömma mina tårkanaler tills det kommer blod för att man ska förstå vad det faktiskt handlar om?