Lördagen hade ju sin speciella touch av panik och hyperventilering. Jag hade redan blivit ledsen vid typ klockan 6 på kvällen sen blev det bara värre.. var vaken till 4 på natten... När det väl hade lagt sig så låg jag helt utmattad och illamående i sängen och bara stirrade. Medan det stack i hela kroppen på mig. Jag trodde verkligen att jag skulle svimma av, men som tur var så blev det bättre. Gårdagen var jag fortfarande utmattad så det blev en väldigt lugn dag. Gick och la mig med gråten i halsen i går kväll, och idag när jag vaknade kom jag inte längre än till duschen innan jag blev helt blöt av mina tårar istället för duschen. Och nu sitter jag här...
Tänker på varför inte jag kan vara normal som alla andra människor, som pallar gå till diverse jobb och skola? Fast än jag vet att jag faktiskt är normal, så är det det minsta jag känner mig just nu. Varför klarar jag aldrig av att slutföra saker och varför är jag så jävla värdelös att jag aldrig kan göra något ordentligt? Jag blir så arg på mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar