Med risk för att låta äckligt nere och negativ, så ber jag folk som inte orkar med sånt vända om!
NU!
Rastlöshet! Ingen ro i kroppen.... trampar, trampar, trampar....trampar på katten.
Irritation! Kattjävel och vara i vägen jämt!
letar och letar... Vad var det jag letade efter?
Vad är det för dag idag? Vart är almanackan? 1 dec...torsdag... okej, glömt både gårdagens och dagens p-piller... Vad ska jag göra i morgon? inte vet jag. orkar jag göra något? neh....
Nej jag låser väl in mig och gråter lite mer.... får lite ångest...varför inte?
Det har ju funkat sååå bra förut. NOT!
Kommer jag få sova ordentligt i natt? när kommer jag somna, när kommer jag vakna? Aldrig?'
Jo det kommer jag, alldeles för tidigt.... Och då jag inte kan somna om, så kommer jag ligga i dvala framför tvn, tittandes på tv-shop, drägla för mig själv, och samtidigt fundera på om den där tränings saken verkligen fungerar....Väntar och väntar på att resten av familjen ska vakna.
Jag försöker dra mig upp, vara positiv, tänka positivt. Ibland funkar det och jag är hyfsat glad! Men jag faller lika snabbt ner igen. Jag blir trött, jag orkar inte!
Jag blandar ihop alla dagar. Vet varken upp eller ner... Jag hatar det!
Nu ser jag henne igen. Hon som kollar tillbaka på mig. Hon som ser ut som jag.
Hon som jag vill slå och sparka och spotta på! Hon är äcklig och ful! Jag vill bara skrika!
Ska jag kasta något på henne? nej, sju års olycka vill inte jag ha på halsen...
1 kommentar:
Älskade lilla Alex, du måste orka och försöka.
Ingenting blir bättre att sjunka, jag lovar.
Jag har varit i din sits, jag har varit längst ner på botten och jag lovar det är inget att sträva efter.
Jag finns här, jag vet vad du går igenom, ungefär iaf.
Jag har tagit mig upp från botten och om du tror att jag lämnar dig där nere i mörkret själv så tror du fel.
Inte en chans i helvete att du får sjunka!
Skicka en kommentar