Jag har bara legat i min säng hela dagen, gått ner på neder våningen två gånger. Mest för att visa mina föräldrar att jag lever. Fast det känns som att jag knappt gör det!
Jag har inte orkat prata, för så fort jag öppnar munnen så känns det som att jag ska börja gråta! Vad jag än ska säga. Och jag märker att när jag går ifrån mitt rum, blir ångesten värre. Känns som att någon håller om mig så hårt runt bröstkorgen, så man inte kan andas ordentligt. Det där illamåendet och svettningar ibland frysningar.
och sen så gråter jag till och från. Vet liksom inte vart jag ska ta vägen!

Mamma tycker att jag ska gå till läkaren. Men jag vill inte, ska jag komma dit igen.
"hej jag mår dåligt, den här gången är det ångest!"
Det är för tidigt för läkare.
Och jag vet inte om det är bara för att det är pga det som har hänt, eller om det bara kommer från ingenstans... Det som hänt har väl lite med spelet att göra, självklart.
Men då kommer han säga:
"Men Alexandra, det måste läka av sig själv!"
Då har jag lagt ut pengar på ingenting.