Nu har jag en sån där jobbig känsla igen. Är jag så jävla svag? Det är den tanken som går igenom mitt huvud. Det är just nu jag vill sitta ensam på ett fint ställe och bara gråta tyst för mig själv, tänka. För att sen ta ett djupt andetag, samla ihop mig och ta nya tag.
Känns som att jag har gått för länge utan att träffa de som gör mig som gladast.
För ett tag sen var jag beroende av en person. Nu när den personen inte finns med i bilden längre så blir jag beroende av mina vänner istället. Sätter mig på deras axlar istället, som en jävla börda. När ska jag lära mig att stå på egna ben?
Jag blir galen av att sitta och göra ingenting... Jag vill umgås, medans de andra har jobb. Det är bara jag som inte har något liv...
1 kommentar:
Fast jag tycker om att vara beroendeframkallande. Jag älskar ju dig och vill ju umgås med dig så fort jag kan! Och du.. Jobb det får du närsomhelst! Puss gumman!
Skicka en kommentar