...ladda den med stråkar och med sorg...

Klockan är tjugo i tolv. Trötta och svullna ögon som sitter på ett dunkande huvud tittar på denna skärm just nu.
Jag kan inte sova fast jag är trött, jag kan inte sluta gråta, jag kan inte sluta tänka!
Mitt huvud är en enda stor röra, som gör allt för att jävlas med mig. Kommer nog inte bli många timmars sömn i natt är jag rädd. Om jag bara kunde stänga av grubblandet så hade jag somnat för länge sen. Det är så onödiga saker som man egentligen inte behöver tänka på, men ändå ska jag göra det?!
Jag vet varken in eller ut.
Tala om för mig vem jag är...jag vet inte det längre.
Jag har tappat bort mig själv på vägen hit...