Jag har alltid varit farmors älskling, ända sen jag var liten och kommer alltid vara det! Vi har alltid varit så nära varandra! Men när mamma berättade det och alla andra fina saker så började jag gråta på en gång. På grund av att jag har dåligt samvete över att jag typ aldrig är hemma när hon kommer hit och även på grund av rädslan över hennes cancer.... Och hon kommer alltid vara världens bästa farmor, MIN farmor!
Tanken var att jag skulle ringa och tacka för pengarna, men jag kunde inte. skulle jag sitta där och gråta i telefonen när jag redan vet hur dåligt hon mår egentligen? Och få henne att må ännu dåligare? Nej jag kunde bara inte!
egentligen vill jag bara krama om henne, tala om för henne hur mycket jag verkligen älskar henne, gråta med henne, trösta henne, prata minnen och gråta lite till!
Kommer ihåg en gång när hon vara barnvakt när jag var liten. Jag skulle egentligen sluta suga på tummen, men satt ändå med tummen i munnen. Och så fort hon kom in i rummet så åkte tummen ut fort som fan, så att hon inte skulle se. Hon såg det så klart och sa: Det gör ingenting du får suga på tummen. Nu är det jag som förstämmer!(och ja det står Förstämmer i stället för bestämmer, det är liksom farmors ord)
haha Alltid hon som förstämmer!
Alla andra säger att det inte är någon fara. Men jag tror inte på det.
Jag har en känsla och jag hoppas den känslan är så grymt fel!
