Jag fyller år på torsdag. Bryr jag mig? Nej... Just nu är det bara jobbet jag bryr mig om. ibland. tänker på det hela min vakna tid i alla fall. Jag har inga pengar för att kunna fira min debut på systemet. För att kunna fira min 20 års dag över huvetaget. Antar att det blir så när man skaffar ett jobb med kontor i Uppsala. Finns väl inte så mycket att göra åt saken. Det är ett roligt jobb, när det går bra. Det är härliga personer jag jobbar med. Jag vill kunna, men just nu är det bara jag som inte har sålt på hela kontoret i uppsala. Det känns lite dåligt. Men jag tänker fan inte ge upp än! Eller..?

Jag vet inte...jag vill inte ge upp.... får väl se.

Syns det inte, så finns det inte?

Det är fan en sak som är sant. När jag säger att jag går på antidepressiva, så får folk fördomar.

Varför kan man inte få säga att man går på medicin utan att folk tror en massa saker?

Sen folk som inte tror att det går att må dåligt utan att de syns? Vad är det?

Syns det inte, så finns det inte...

Vad är det för folk?

Har de aldrig varit med om en dålig dag, då man är nere, och inte orkar göra något?

Istället för att känna så bara någon dag i månaden, kände jag mig så i stort sett varje dag innan jag fick medicin. Nej, de tror att man är lat istället! Det har jag fått höra många gånger.

Man kan inte må dåligt så mycket, det GÅR bara inte.

"Ryck upp dig nu för helvete Alex! Vad fan håller du på med?"

Syns det inte, så finns det inte...

Jag har till och med visat för en person som stod mig nära, hur jag mådde. Det jag fick höra, när jag började gråta utan anledning, var:

"Men, Alex...Kan du sluta? jag orkar inte med att du gråter just nu!"

Istället för att få den där kramen som säger att allt kommer bli bra. Så fick jag nästan skäll för att jag mådde dåligt. För något som jag inte kunde rå för? För något som bara kom?

Då känner man sig ju ännu mer misslyckad, vilket resulterar i att man gråter ännu mer!

Vill knappt ens tänka tillbaka på de nätterna jag låg ensam i sängen, grät och hyperventilerade.

Medans min så kallade "andra hälft" satt i rummet bredvid med, antingen sin satans Iphone eller datorn och inte brydde sig ett skvatt.

Ni som tror att det blir bättre av att ni inte bryr er, tänk om! Jag tror egentligen inte att någon vill vara ensam när man mår så pass dåligt.

De som säger att det inte är bra att gå på antidepressiva, inte bra att stoppa i sig tabletter. Okeej... så det är bättre att jag går runt och mår skit kasst, blir självdestruktiv, stänger in mig och gråter tills jag svimmar istället för att få hjälp när det finns? Tabletterna är bra för mig, för jag mår bra av dem!

"Men ta tag i det som får dig att må dåligt istället."

Visst, om jag nu visste vad det är som gör att jag mår dåligt? Eller det kanske du kan svara på?

Jag försöker komma underfund med det, jag går till och med hos en terapeut. Men har inte kommit på "svaret".

Syns det inte, så finns det inte...

Vad är det med folk? Måste man behöva sitta och försvara sig för att man mår dåligt?

Kan ni inte bara acceptera detta, att folk faktiskt KAN må dåligt utan att det syns?

Fy skäms människan!

Syns det inte, så finns det inte...

Abstinens!

Nu vet jag i alla fall att jag inte är redo att sluta med min medicin. Har haft små stunder där jag varit nära på att börja gråta. Men har dock inte gjort det vilket är skönt!

Men har inte tagit medicin sen i tisdags och inte haft tid till att hämta ut nya. Men jobbade lite idag i alla fall. Men orkade inte mycket, eftersom att jag är helt jävla mosig i huvet. Fryser och svettas om vart annat. Får typ som små stötar i huvudet, när saker rör sig för snabbt eller när jag tittar åt något håll för fort. Känner mig helt lost verkligen. Men i morgon ska jag hämta ut nytt.

När jag kom hem idag så käkade jag lite, sen gick jag och la mig i sängen och somnade ganska fort.

Märkte också att jag hade världens sämsta humör sen när jag vaknade, då min far är en jävel på att jävlas med mig. Vilket jag hade gjort tillbaka om jag hade tagit min medicin....

så tjurig som jag var gick jag upp på mitt rum och har setat här sen dess. Men är ju dock inte sur längre, nu är jag bara trött igen.

Såååå funderar på att lägga mig på spikmattan ett tag och sedan slumra in för natten.

Natti!

Drar till (M)uppsala och jobbar i morgon, känner mig för osäker för att gå själv första dagen. Så jag har en så snäll chef som låter mig komma dit och gå med någon. haha

Igår var det party. Jag drack helt gratis, snyltade av småpojkarna som var där, man ska ha respekt för de äldre har jag lärt mig. Och så ska man vara hjälpsam! De hjälpte mig med fyllan.

Kul var det i alla fall.

Idag är jag trött....Väldigt trött! Trodde att ajg skulle kräkas där ett tag också, men det gick över! :D hahaha

Ibland orkar jag inte med mig själv!

Intressant inlägg? Jajamäään

har umgåtts med min karl hela helgen. Kommer inte kunna se honom på ganska länge nu eftersom att jag ska iväg på utbildning och han ska antagligen iväg på lumpar träff i helgen och helgen efter det ska han iväg till Rhodos den lille fan! nej jag är inte avundsjuk........

Men men, det är mysigt att känna saknaden också, även om den ibland blir för mycket så man tror att man ska spricka.

Jag ville inte åka hem idag... jag är kär!

I morgon drar jag iväg på en fyra dagars utbildning. Undrar om jag ska höra med far om jag får ta med datorn, för att kunna fördriva tiden till de tråkiga ensamma kvällarna på hotellrummet? hoppas jag får ett eget rum! Vill inte dela det med någon okänd. Men jaja, får la se vad som händer.

Jag saknar min vän Jenny! känns som att det var jätte längesen jag träffade henne. Ska fan våldgästa henne någon dag hon är hemma. Lille Frankie! :)

Jag är så glad.

Lyssnar på härlig musik och känner mig sådär fånigt kär!

Fnissar för mig själv liksom.

Som om jag bara vill gå runt och vara glad. Le åt allt och alla.

Kände jag såhär förut? I så fall borde jag väl känna igen det?

Eller har jag glömt bort det?

Skit samma, jag är lycklig nu och jag är kär nu! Vad som har hänt förut skiter jag i, och det som kommer hända i framtiden tar vi sen. Jag lever i nuet just nu och jag älskar't!

Önskar man alltid kunde tänka så.

En fin karl skaffade jag och dagen efter fick jag jobb....Vad hände där? :D

Allt bara vände på en gång, det är ju bara sjukt hur allt kan vända på så kort tid!

Men det är underbart, det är det fan!

Jag känner mig fan peppad på....Allt!

Har lust att ge fina blommor till mina fina vänner, bara för att de är så jäkla fina!

Krama de hårt och länge för att smitta av min glädje till dem!!

Fina människor, fin fina människor!

Vet ni det? Ni är så jävla fina!

Hälsningar Glad_brud_91

Jag sitter hemma hos min man. Det är lite lame eftersom att han jobbar men... what to do? snart kommer jag också börja jobba, skönt som fan! På måndag börjar en fyra dagars utbildning i Skavsta. Kommer bo på hotell helt gratis! heheheeee!

Fan vad jag ägde sönder han som intervjuade mig igår! Underbart var det!

Det var inget, "vi hör av oss i veckan" utan jag fick jobbet direkt på plats. YAY!

Nu jävlar ska Alex börja tjäna storkosing!

Bröllop!

japp, det var kul. Grymt kul faktiskt!

alkohol, sex på toalett, musik, dans, fyllesnack, och pojkvän!

Jag är officiellt en flickvän nu. *fnissar lite kärleksfullt*

Trollkarlen tog min bh som jag inte ens hade på mig, det var jävligt skumt!

Sen hade han en löstumme där han hade gömt min ring....Lame!

Han gick omkring på styltor där ett tag också. Det var ganska svårt att låta bli den där hockeytacklingen som bara låg och väntade inombords.

Jag är ganska elak haha

Brudparet var jätte fina! Och det var kul att höra på massa tal om dem också.

Det var inte så farligt som jag trodde.

trevligt folk, roligt folk!

Ja, en väldigt bra dag må jag säga! :)

Jag har lite panik. Jag blev i tisdags inbjuden till ett bröllop som sker på lördag.

För det första är jag så jävla nervös och för det andra är jag stressad. Nervös över att träffa folk som jag aldrig har träffat. Stressad över att jag inte har någon fin-klänning! Dagen innan kommer jag nog vara minst lika nervös som bruden och brudgummen innan de kommer in i kyrkan.

ja, det blir nog bra.

Nu känns det verkligen att det är ett avslutat kapitel. Fy fan så skönt!

Nu när jag tänker efter så är detta det bästa som har hänt mig, vad skulle jag göra om det fortfarande var vi två?

Sitta i en rutten lägenhet, göra alla hushållssysslor, och ta hand om din hund?

Nej tack! Det gör jag inte om igen.

Jag behöver aldrig ens prata med dig igen. U n d e r b a r t!

Jag har ett liv igen! typ.... haha