I förrgår var det någon som sov högst upp i vårat trapphus. Alltså en trappa över våran lägenhet, "vindstrappen".
Jag och Kim kom hem från mamma och pappa vid nio tiden någon gång. Jag gick före Kim då han är så seg på att gå i trappor, och låser upp dörren. Vi väckte tydligen "den björn som sov" för när Kim väl kommer upp för trappen och ska gå in så hör vi båda någon som harklar sig ganska högt. Jag kollar på Kim för att se om han hörde det lika väl som jag, och ja det gjorde han... Han står helt stilla, liksom jag.. och frågar mig om jag hörde det..."JA, DET GJORDE JAG!" vräker jag ur mig och drar in Kim i lägenheten och låser dörren.
Livrädd, går jag sen fram och tillbaka och darrar, med hjärtat uppe i halsgropen.
Tänk om det är någon som går Psycho helt plötsligt?!
Jag tyckte att vi skulle ringa polisen, men det tyckte inte Kim. Skit läskigt var det i alla fall. Men "björnen" låg antagligen kvar där hela natten, och dagen efter så hade han lämnat en chipspåse och en colaburk efter sig.
Jag som inte alls är ett big fan av mörker, har tänkt på liknande saker flera gånger då jag har varit ute med Theo när det är mörkt. Typ som att någon ska komma och skrika och banka på porten så fort jag stängt igen den, eller att någon förföljer mig, att någon ska möta mig i trappen och vara allmänt läskig. Blir livrädd när lyset släcks i trappen när man väl är på väg ner eller upp. Då står jag helst stilla och väntar på bättre tider (att någon ska komma och tända åt mig!)
Men SKOG är fan värst när det gäller mörker! Aldrig i livet att jag går igenom en skog själv när det är mörkt ute!
Kim sa en gång nåt som man absolut INTE får säga till mig när jag ska gå igenom en skog...
"Jag tror det står någon där och tittar på oss...."
... du får inte in mig i skogen längre!