Fy fan, jag tycker att det är läskigt. Får liksom lite ångest över hur fort veckorna faktiskt går! Och det enda jag gör är att vakna gå till skolan, komma hem, göra mat, sova. Jag vet att det är det vanliga livet, men jag tycker fortfarande att det är läskigt. Så var det inte när jag jobbade. Nu flyger veckorna förbi och det är snart helg. Även helgen går så jävla fort. Och då börjar i alla fall jag tänka på, är det verkligen såhär livet ska se ut? Samma jävla skit hela tiden? eller ah inte just plugga, men sen när det är klart så ska man börja jobba, ha helg, jobba, ha helg. ända tills man blir gammal och sitter hemma och gör ingenting istället och sen dör.
Jag vet inte, jag tror jag har blivit skiträdd för just döden. paranoid som fan! Var ju på begravning för någon vecka sen, och efter det har jag inte varit mig själv känns det som. Har haft ångest/attacker och gråtit minst en gång om dagen över ingenting. Fast inte när karln ser! Vill inte att han ska
behöva se det ens. Nu går jag bara omkring och är rädd för att få fler ångestattacker. Mindre kul. Men det går väl över snart.