Idag var första skoldagen. Det var helt okej, men var ganska nervös när jag kom dit. Alla verkade ha någon de kände där. Så jag trodde nästan att jag skulle få vandra omkring för mig själv på rasterna. Men det behövdes ju inte då några som jag hängde med på den där kursen (som jag gick tidigare) också började där! Najs, då slipper jag behöva känna mig ensam haha. Fick kvittera ut datorer så nu har jag typ en egen dator, så länge jag går på skolan i alla fall. high five!
Men dessa senaste dagar har jag typ känt mig rädd/panik. Förståeligt med tanke på skolan! Men nu efter första dagen så känner jag mig fortfarande rädd. Och det har liksom inte varit skolan mina tankar har legat på. Just nu tänker jag för mycket känns det som. Mest på framtiden. Hatar att jag inte har någon kontroll över den,
hatar att jag är ett jävla kontrollfreak som måste veta allt om saker som ska hända. När, var, hur?
Orden "det löser sig" finns inte ofta i mitt huvud. När någon säger det så kommer alltid (...ÅNGEST) frågorna "Hur då? Varför?" "Tänk om det inte blir som vi tänkt, hur ska vi göra då?"
Måste alltid ha en Plan B...Helst en plan C, D och även en plan Ö.
Jag vill att min framtid ska bli som jag vill, till punkt och prickar! Inga omvägar eller motgångar, det ska flyta på helt enkelt.
Kan nog vara lite små stressad, då jag tror att jag är äldre än vad jag faktiskt är. Bra att få åldersnoja när jag inte ens har en vecka kvar tills jag fyller 21.
Nej vad säger ni nog är det väl dags för barn, bröllop och hund? Jag är ju trots allt 21 om en vecka! HAHA.
Jag har umgåtts med för gamla människor den senaste tiden, SOM HAR BARN, och mamma som tjatar och frågar när jag ska bli gravid "Jag var ju bara 20 när jag fick Micke vet du!" Och tre av mina klasskamrater som ser ut att vara lika gamla som jag hade varsina ungar på 1 respektive 2.5 år...
Och så var jag på bröllop i helgen... Det är inte SUNT att gå på bröllop!
Och så kom jag på mig själv med att sitta och bita ner halva tumnageln!
