Vaknat och somnat om, vaknat och somnat om. Så har det hållit på hela natten. På grund av att jag har ont i halsen. Varför kan jag inte bara få sova så att det går över? Var länge sen jag hade så här ont i halsen. Har dock aldrig varit så att jag inte kunnat sova... Men får väl hoppas att det är feber på gång eller nåt... Det finns ju inget drygare än att vara satans trött och vilja sova och sen så kan man inte det!

Då var denna dag förstörd. Vi som skulle till Ullared!? haha äh får väl se om vi kanske drar dit i alla fall?

På torsdag åker vi hem. Dags att göra något av sitt liv känner jag då det börjar tryta i plånboken. Så ska skriva in mig på ams och vandra till soc... Se om de kanske kan hjälpa mig lite.

Men nu fryser jag satan, ska ta en Mucoangin och lägga mig ner vid min man och värma mig lite.

Hejsvejs

Fick en otroligt fin kommentar för en stund sen.

Att han tycker att det är vackert att se mig i underkläder!

För det första: Vem använder ens ordet vacker när ordet underkläder är med i sammanhanget? Ordet snygg? Fine.. Men vacker?

För det andra: Det var fint sagt tycker jag!

Men det första jag vräker ur mig då är ju att han är dum i huvudet... såklart!

Men satans vad det värmer när han säger sånt till mig! Måste bli bättre själv på att säga sånt till honom också. Kan ligga och tänka på saker om honom som jag vill säga men inte vågar för att jag är rädd att det ska låta töntigt haha.

Vi åker till Halmstad på Fredag morgon. På lördagen ska mannens vän ha "kalas" för att den fyllt år. Jag blir dock nykter som vanligt! Känns faktiskt bra att vara nykter. Men om jag bara kunde slippa ångesten som kommer med tanken på att jag ska spendera kvällen med massa onyktra människor, så hade det varit perfekt! Det är alltid det där "tänk om" tänket som kommer med ångesten, som är jobbig!

"Tänk om jag får en panik attack och börjar gråta över att det är så mycket onyktra människor där, och alla ser mig och tror att jag är dum i huvudet?"

"Tänk om ingen egentligen tycker om mig? Att folk bara tycker att jag är allmänt mongo, vad gör jag där liksom, vem tog med henne och varför?"

Men det värsta är nog att bli lämnad helt ensam bland folk jag inte har en aning om vilka de är!

Inte för att jag riktigt tror att det kommer hända. Men det där "Tänk om"- tänket finns där.

Men det blir nog roligare än vad jag tror! Det blir ju inte roligare än vad man gör det till, heter det ju. Så jag får se till att jag har roligt. Kan ju inte komma dit och tro det värsta och sedan stänga in mig, för då kommer jag ju definitivt få en panikattack! Så jag ska ha kul på lördag, försöka slappna av helt enkelt och ge fan i att tänka så mycket. Det är min plan!

Vad har jag gjort för att förtjäna dig? Eller luras livet bara med mig denna gång också? Fast denna gång känns så mycket mer annorlunda och så mycket bättre!

Jag har någon som bryr sig om mig, någon som tänker på mig! Som kan planera in en mys-kväll med tända ljus och massage. Som VILL att det ska vara romantiskt, som VILL ta hand om mig.

Jag har någon som verkar stå ut med mina psykutbrott (än så länge)som jag kan få ibland. Som säger att den kommer stötta mig. Som vet att man ska krama istället för att skrika.

Det är för bra för att vara sant. Eller? För äntligen lever jag den där drömmen om att vara upp över öronen kär och ha de där fjärilarna i magen. Jag känner mig trygg!

Det är den mest underbara känslan som någonsin finns!

Vad är haken?

Livet är haken, livet är så jävla orättvist.

Men hur det än nu är, så känner jag att han har en så stor del av mitt liv. Han är någon som jag vill ska ha en stor plats i mitt liv. Han är den jag vill göra allt för!

Vandra hand i hand genom med och motgångar. Jag vill klara allt!

Och jag skiter i vad andra säger. För detta är inte ALLS som något förut. Jag umgås med vänner, jag har tid för annat! Sen om andra tycker annat så kan de ju gå och gömma sig någonstans.

Jag är dock fortfarande rädd att det ska sluta som förut. Vad händer när JAG blir för mycket, både för mig själv och för honom? Håller han fortfarande vad han lovat då? Kommer han orka?Det kan endast tiden utvisa. Vi lägger undan de frågorna ett tag, och njuter av nuet!

PÅ LÖRDAG!!

<3

"Jag älskar dig super duper mycket. Du är så jävla vacker!"

Tänk att ord kan betyda så mycket?

Att det kan få en att le som ett fån.

Underbarare människa får man leta efter!

Har man tråkigt så har man.

Ett bra tidsfördriv är att redigera bilder på sig själv! haha

Jag hatar:

Jag känner mig irriterad idag.

Minsta lilla, och då menar jag verkligen minsta lilla.

Får mig att bli arg!

Det är så mycket jag hatar idag!

-Hatar Busschaufförer som kör som idioter fast de vet att det är snorhalt ute.

-Hatar bråkiga 10-åringar som tror att de kan göra vad fan de vill.

-Hatar folk som sitter och skriker och fjantar runt på bussen.

-Hatar när föräldrar skämmer bort sina ungar.

-Hatar att mitt nagellack på naglarna håller på att gå bort.

-Hatar att önska något som inte kommer hända.

-Hatar föräldrar som tvingar sina barn göra saker som de själva alltid ville göra när de var barn, men som de aldrig fick göra.

-Hatar saker som tar för lång tid.

-Hatar att jag inte har något tålamod.

-Hatar offentliga toaletter. (Mest för att det är äckligt.)

-Hatar stunden då jag tvättat händerna efter toabesöket på en offentlig toalett, men måste ta i handtaget för att få upp dörren.

-Hatar människor som velar fram och tillbaka, fast de vet vad som är bäst och inte.

-Hatar föräldrar som inte har koll på sina barn.

-Hatar Ungdomsmottagningar.

-Hatar att folk antagligen skulle ringa psyk om jag plötsligt skulle börja dansa och sjunga på offentlig plats, för att jag fått ett lyckorus.

-Hatar folk som stirrar.

-Hatar när jag har ett sår i munnen.

-Hatar när jag inte kan sluta pilla på såret i munnen med tungan.

-Hatar äckliga män som kollar "suget" på mig.

-Hatar att jag är så arg.

Men det jag hatar mest av allt idag är folk som inte:

Förstår!

Det fick fan bägaren att rinna över.

Ska det vara så svårt att göra det egentligen?

Snälla förstå mig bara.

Det är viktigt med preventiv medel! Ah kan ju vara bra om man får det utskrivet efter att man varit på besök också? :):):):):):):):):):):):) IDIOT JÄVLAR!

Jag är arg. Ungdomsmottagningen i hallstahammar kan ta sig i röven!

Var dit igår och fixade p-plåster. Gick sedan till apoteket efter för att hämta ut dem.

"Nej du har inget recept på p-plåster"

Nehepp tänker jag, då kan jag ju komma tillbaka i morgon istället för då lär de ju ha hunnit sätta in receptet.

Var till apoteket i morse igen. Nej inga p-plåster.

Ringer sedan till UM.

"lämna namn och telefonnummer så ringer vi upp!"

berättar om p-plåster osv frågar vad som hänt och lämnar namn och telefon nummer... Ringer de? NEJ!

Tänk om inte jag hade haft mina mini-piller då?

Ungdomsmottagningen är så smidig.

I helvete heller!!

Om de nu har satt in receptet kan de FAN ringa och be om ursäkt för att det har blivit fel!

Ska jag behöva sitta och ringa till apoteket varje dag för att få veta när mina p-plåster kommit?

Älskar att det inte går att få tag i folk när det är DE jävla idioterna som har strulat till det.

Hur fan kan man ens ha ett lämna-namn-och-nummer-så-ringer-vi-upp system när de inte ens återkommer? Någon kommer få sig en rejäl jävla utskällning när de väl ringer!

Bra jobbat UM!

Kattfan sätter i klorna i benen på mig i hopp om att få smaka kexchoklad.

Men det får han inte! haha

Det blir tvångsgos istället!

Långa nätter.

De här sömnlösa nätterna driver mig till vansinne.

De är jobbiga. Det är alltid kvällarna som är värst.

Jag vet inte varför. Men så är det.

... Åt helvete jobbiga!

Den här hjärtklappningen som också kommer gör ju inte saken bättre.

Jag har sån oreda på mig själv. Jag vet att jag måste fixas. Rustas upp. Men jag vet inte vart jag ska börja. Jo det vet jag egentligen, men jag måste ta tag i det. Jag känner mig osäker. Är det detta jag ska lägger ner energi på nu eller är det det andra?

Det är så mycket som jag måste göra och allt krockar i huvudet på mig. Så jag vet inte vart jag ska börja eller ta vägen. Känns som att alla andra fixar allt så bra, förutom jag. Men så känner väl de flesta kan jag tänka mig.

Kortslutning.

Jag sa till mig själv att mitt 2012 skulle bli ett bra år. Just nu känns det bara meningslöst att ens hoppas på det. Jag har inte haft något riktigt bra år sen 2008. Hur fan har jag orkat? Hur fan kan jag fortsätta orka?

Är tydligen starkare än vad jag själv tror. Det låter ju bra.

Inte för att jag kommer få in det i min hjärna.

Men det låter ju bra i alla fall.

I morgon ringer jag och får något gjort.

Klockan är nu 03.55 Over and out!