Var ju på begravning i går. Elsie, farmors mamma har dött. Det var en fin begravning... Fast förutom min pappa, farbröder och faster så hade jag inte en jävla aning om vilka folket var. Farmors bröder och systrar... De kommer fram och hälsar glatt. men jag känner inte dem, och jag kommer inte lära känna dem under begravningen och jag kommer knappast träffa dem igen på många, många år! Så det känns faktiskt lite onödigt att de ska komma fram och hälsa på en. Okej om de hälsar på pappa eller någon... Positiva Alex är igång igen! Så var det tydligen någon som hade träffat mig när jag var jätteliten. Hon kom fram till mig och hälsade och pappa sa att jag var hans dotter... Reaktionen: "Jaha. Men gud, hej!" sättet hon sa det på, lät typ som att vi kände varandra jätte bra, fast inte hade träffats på ett tag. Och sen fick jag en kram av henne? jag typ"...heh...hej...Alexandra..." tänker:"Vad och vem är du?" Det var ganska läskigt. Att någon ska behöva dö för att hela släkten ska träffas, är inte det lite konstigt? Trodde att jag skulle börja gråta men gjorde inte det. Men det var väl trevligt! lite läskigt men trevligt.

+

Nu är du äntligen fri Elsie!

Nu kan du göra precis vad du vill.

Du har alltid och kommer alltid att vara älskad.

Och nu när du är borta, kommer du också att vara saknad!

Vi har nu blivit bestulna på något fint och värdefullt.

Nämligen du Elsie!

Vila i frid.

+

Jag hoppas i alla fall att du kommer och hälsar på igen.

:)

Nyss hostade jag upp hostmedicin! Det var inte alls trevligt, ganska så äckligt faktiskt. Men men... Piercingen blev det ingenting av. Fick igenom nålen tillslut, tog ur den för att byta till smycke. Men smycket var för brett och hålet var för litet. Och det gjorde satans ont att försöka trycka igenom det. Så jag tänkte sätta i nålen igen men då fick jag inte i den... Det var lite tråkigt tycker jag. Så allt slit och ondhet i onödan!

Pearcing!

JAg trycker och trycker men det händer typ inte mycket.. nålen är nästan igenom.. Det syns bara pytte lite av nålens spets... Men jag trycker så inihelvete men fan det händer ingenting! Jag försöker då pierca min navel! men det går dock inte så jävla bra måste jag erkänna! Men jag vågade!! det är det som är det viktigaste.

ska fortsätta trycka!


hörs sen

Tänkbara tatueringar!

Nu är det ju såhär att jag har bestämt att när jag ska tatuera mig så ska jag tatuera in en Buddha i nacken!

Men inte vilken Buddha som helst utan Laughing Buddha!

Laughing Buddha, ska tydligen vara en välkänd symbol av lycka, rikedom och godhet!

Så jag tycker att det låter väldigt bra. Det vill jag ha i nacken.

En söt, rund liten Buddha som ler. Och tittar på alla andra som står bakom en.

Något liknande den här vill jag ha.

Och så är det en till, men blogger verkar inte vilja att jag lägger upp den här..

Så därför krånglar dem.

Men i alla fall ni fattar i alla fall själva grejen? Att jag vill ha en Buddha i nacken!

Full finne!

Jag skulle åka buss idag. När jag kom ner till terminalen så ser jag en full gubbe med en tavla och en sytem kasse stå och prata med en yngre tjej, yngre än mig.

Tänkte "fy fan, stackars tjej!" och fnissar lite för mig själv, åt henne.

Sen ser jag västerås bussen komma och tjejen går emot den.

Men gubben går emot min hållplats... kommer närmare, och jag tänker

"Nej, men vafan....!" (dålig karma?)

Han får fram ett hej och jag hejar lite tyst tillbaka och tittar bort, i hopp om att han inte ska börja prata med mig. Men ack så fel jag hade!

Han ställer ner sin tavla och lutar den mot bänken och sätter sig precis bredvid mig. Och han snackar...Massor med finska, slängde in några svenska ord då och då.

Men jag fattade inte alls mycket av vad han sa. Det ända jag hörde vad "pussen..söping!"

Jag sa att den bussen som stod där gick till västerås. "nei nei, ja kom söping!" Säger han (...samtidigt som han spottar när han pratar, jag fick spott på kinden!! Tvångstankarna kom fram - Jag måste tvätta ansiktet när jag kommer hem!)

Han tittar på mig så ögonen nästan gick i kors på honom. "jaha...hehe..." Får jag fram. Han börjar fumla upp ett cigg paket... och visar den mot mig.

"öppna?" Så jag tog paketet och öppnade det. Han tog fram en cigg och skulle bjuda men jag sa nej tack. "jakk, åtta år...första!" Säger han och skrattar. "Usch då..." Får jag fram.

Han pratar på och visar sin talva, som är på en naken kvinna "Min sej! jakk måla."

"Vad fin!" Säger jag för den var inte dålig alls!

"mmm! Jakk måla hemmsa *finska snack* jakk hem, hemta...*Finska*!

okej får jag fram och ler lite... Sen ser jag bussen komma "PUSSEN!" utropar han. Jag reser på mig och går fort på bussen längre bak... Han går också på, men börjar (som tur är) att snacka med han som kör!

Jag hade nog inte pallat lyssna på hans snack hela vägen hem!

haha

allå..

Nej Alex är fortfarande inte frisk. Så ni vet det.
Idag har jag en sån där dag då jag bara tänker ligga hemma och sova och göra absolut ingenting! Inte umgås med någon. (får väl se hur lång tid det tar innan jag skickar sms till Sofia haha)
mamma är så snäll...hon skulle köpa annan hostmedicin till mig idag. usch.

Var in till powermeet igår med svangren. Kollade runt lite, samtidigt som jag hade huvudvärk och snoret rann. Värmen gjorde ju inte det hela enklare. Senare på kvällen skulle jag gå med Ida hem till Niklas och sova där. Men vi fastnade vid ett telenor stånd. Där Ida ställde allvärldens frågor om sitt abonemang. Stog där i ungefär en timme, kanske lite mer. Men de två som jobbade där var riktigt trevliga. När Ida stog och pratade med den ena telenor snubben började den andra prata med mig. Frågade om jag hade varit i Kalmar? "Kalmar? (var fan ligger kalmar liksom?)näe..?" svarade jag. "Inte? Fan jag känner igen dig! känner igen ditt ansikte, men du kanske påminner om någon.." Sen stod vi där och smålog.
Det tyckte jag var lite roligt faktiskt.

Men men vi kom hem i alla fall. Vaknade i morse av ett sjujävlars dunder! Men jag somnade om igen. Och vaknade igen av att ida killade mig under foten. De sjkutsade hem mig och nu sitter jag här. Ska gå och snyta mig! hej

jag försöker så gott jag kan...

Här ligger jag...egentligen för utmattad för att skriva men jag gör det ändå.

Tror att jag har feber, orkar inte röra mig just nu, ömmar i hela kroppen speciellt ben och armar.

Har varit i hallsta i stortsett hela dagen, skoj! Men det är fan inte kul att vara sjuk i denna värme...

Men jag försöker så gott jag kan för att hålla mig pigg och glad...!

Har faktiskt lyckats ganska bra tycker jag.

I morgon blir det glassätning med Sofia!

Peace and love.

Peace and love var galet! Såg dock inte så mycket band. Hoffmaestro, halva monster magnet (var dock inte meningen att vi skulle se dem men ida somnade där när vi väntade på att volbeat skulle spela) såg typ tre låtar med volbeat (gick sedan för att jag fick panik! för mycket folk) sen Lundell. spenderade onsdag och torsdag natt med att ligga och gråta i tältet... fråga inte, ingen aning om varför, antagligen panik/ångest-attack. Kom in i öltältet utan att behöva visa leg, köpte öl själv med. Skällde på en idiot i öltältet. Träffade barndoms kompisen Johanna! Åkte hem på lördag kväll för att jag blev sjuk...Det var sjukt skönt att komma hem och sova i sin egna säng!

Sjuk är jag fortfarande! ont i bihålorna och örat, snorig som fan, tjock i halsen och hostar lungorna ur mig! mysiiiigt! eller inte....

Nu sitter jag hos Svangren och väntar på att mamma och pappa ska komma och hämta mig.
Jag ska hem och äta chips! :D

nu jävlar!

Snart kommer de och hämtar mig!

NU DRAR VI!

HÖRS PÅ SÖNDAG!

Ni kan inte ens tänka er hur mitt hjärta rusar just nu.

Sömntabletter?

Här sitter jag. Och jag kan inte sova...ganska så jobbigt. Är just nu faktiskt inte så taggad på peace & love, vet inte varför. Eller jo, kanske finns någon anledning, men inget jag tar upp här. Är fett nojjig över att åka dit. Och nu när pappa inte vet om han ska följa med eller inte så blir jag ännu nojjigare. Eftersom att jag var inställd på att han skulle hänga med. Men Micke som också skulle med är sjuk som fan och vet inte heller om han ska med eller inte, så om inte han åker dit vill ju självklart inte pappa åka dit, förstår honom faktiskt. Jag skulle inte vilja vara 48 år och hänga med fulla dryga tonåringar. Får lite separationsångest faktiskt. Fick det även när de skulle åka till kloten, då satt jag och grinade för mig själv på mitt rum. Och funderade på om jag skulle följa med eller inte.

Kan tänka mig hur jävla tjurig jag kommer vara när jag kommer hem på söndag. Trött, bakis, äcklig och jag vet inte vad... usch.

jag vill sova men jag kan inte... Som Sofia förutspådde.. "Och alex behöver sömntabletter i kväll?" skulle jag fan behöva! skulle vara skönt om inte annat. Slippa ligga och vrida och vända på sig för att man är nervös. Bara sova ut och vara fit for fight i morgon, eller nåt.

Har i alla fall packat klart allt, men självklart så känns det som att man har glömt något! Tror i alla fall att jag har packat klart allt....