Idag var jag rätt glad i skolan, men sen när jag satte mig på bussen hem så gick det neråt. Satt och tänkte på massa saker som Stina (älskar dig Stina, allt kommer att reda ut sig!)
tänkte oxå på min faster och hennes man som ska skiljas, och min döda farbror.
Jag vill besöka honom snart.
Och nu tänker jag på storebror.. Fan vad jag saknar dig Emil...
Men när folk mår dåligt vill jag hjälpa men det finns inget jag kan göra, för att jag vet inte vad jag ska göra. Självklat lyssnar jag men det känns som att det inte hjälper, jag vill kunna säga något så att personen får sig att känna sig bättre. Men det finns absolut inget jag kan säga.
Önskar verkligen att jag kunde men det går inte.
-
I sådana situationer känner man sig så värdelös
-
Nej nu sitter jag här och tycker synd om mig själv.
ska sluta skriva nu. ska sova hos Stina i kväll, min bejbi!
<3
hej
//Alexandra
